Det var stort, det du gav mig.
Nu, godvänner, åker jag till den här staden...
... för att träffa den som gör att hjärtat slår lite fortare. Med mig tar jag inte en enda kursbok. Livet känns bra! Puss på er och glad påsk!
//Martina
Vårskriket
"Idag känner jag livet i mig" säger Madicken (min favorit av Astrid-karaktärerna) när våren äntligen kommer till Junibacken. Jag tror att alla svenskar känner likadant när solen värmer på riktigt för första gången. Jag hörde någon säga på tv att det inte finns någon som är så lycklig som en svensk om våren och det tycker jag stämmer. Jackorna kastas av och alla skyndar sig ut för att njuta av den nyckfulla solen. Man vet ju aldrig när man får chansen nästa gång.
De senaste dagarna har det varit som att Göteborg har lett mot mig efter alla sura örfilar jag har mötts av tidigare. Jag och mina fina klasskamrater firade avklarad tenta genom att sitta i gräset i Slottskogen och äta glass. Fantastiskt!
Ett annat parkhäng.
De senaste dagarna har det varit som att Göteborg har lett mot mig efter alla sura örfilar jag har mötts av tidigare. Jag och mina fina klasskamrater firade avklarad tenta genom att sitta i gräset i Slottskogen och äta glass. Fantastiskt!
Ett annat parkhäng.
//Martina
Out of the darkness and into the sun.
Leva i nuet? Omöjligt.
Mer än nånsin.
Jag planerar och planerar.
Drömmer.
Hoppas.
"Go confidently in the direction of your dreams. Life the life you have imagined."
Henry David Thoreau
Jag kanske har något bra på gång. Vad detta är förtäljer jag dock inte. Det är min hemlighet ett tag till.
//Denise
Mer än nånsin.
Jag planerar och planerar.
Drömmer.
Hoppas.
"Go confidently in the direction of your dreams. Life the life you have imagined."
Henry David Thoreau
Jag kanske har något bra på gång. Vad detta är förtäljer jag dock inte. Det är min hemlighet ett tag till.
//Denise
Baby, I go: OH MY GOD!
Igår åkte Carolinen hem efter några dagars vistelse hos oss. Satan i gatan vad roligt det var att ha henne här. Det kändes som att vi också hade semester. Livet känns bra när man kan sitta på golvet i köket och spela spel på mobilen medan ens ena vän gör en power point med de snyggaste män hon vet och den andra läser högt från Damn you Auto correct och man skrattar så att man nästan ligger dubbelvikt. Dessutom får man mycket kramar när man träffar på Carro och det är ju alltid trevligt.
I helgen var jag, Elena och Eleonor och nördade till det ordentligt på Röstforum Västs årsmöte. Två dagar av föreläsningar om rösten och massor av fika. Vi fick bland annat lära oss varför djur inte kan prata och se ett superbra uppträdande av en kvinna som föddes som pojke. Självklart hade vi lite galna röstövningar också. Det kändes lite som att vara med i en konstig men härlig sekt att stå och säga bizarra saker med sitt bästa magstöd.
På lördagkvällen såg vi Royal Republic på Sticky fingers. När de väl satte igång var de väldigt roliga att se. De hade en sådan sjuk energi att de kändes som fyra barn med ADHD som samtidigt hade tagit starka droger. Dock var det först två timmar efter utsatt tid som de klev ut på scenen. Vi var måttligt roade över att behöva vänta så länge. Jag och en spanjor enades i vreden och han upplyste mig om att ifall det hade varit i Spanien så hade alla buat och kastat flaskor på dem. Lite skillnad i temperament där. Vi lärde oss en hel del den kvällen och en av de sakerna var att man inte ska ha analsex i rymden. Så, då vet ni det! Inte värt att prova alltså.
En favorit från helgen.
I helgen var jag, Elena och Eleonor och nördade till det ordentligt på Röstforum Västs årsmöte. Två dagar av föreläsningar om rösten och massor av fika. Vi fick bland annat lära oss varför djur inte kan prata och se ett superbra uppträdande av en kvinna som föddes som pojke. Självklart hade vi lite galna röstövningar också. Det kändes lite som att vara med i en konstig men härlig sekt att stå och säga bizarra saker med sitt bästa magstöd.
På lördagkvällen såg vi Royal Republic på Sticky fingers. När de väl satte igång var de väldigt roliga att se. De hade en sådan sjuk energi att de kändes som fyra barn med ADHD som samtidigt hade tagit starka droger. Dock var det först två timmar efter utsatt tid som de klev ut på scenen. Vi var måttligt roade över att behöva vänta så länge. Jag och en spanjor enades i vreden och han upplyste mig om att ifall det hade varit i Spanien så hade alla buat och kastat flaskor på dem. Lite skillnad i temperament där. Vi lärde oss en hel del den kvällen och en av de sakerna var att man inte ska ha analsex i rymden. Så, då vet ni det! Inte värt att prova alltså.
En favorit från helgen.
//Martina
Ibland är du sur som ett surkål!
Hejsan svejsan!
En liten uppdatering från den lite finare sidan av Göteborg: Denise har väldigt, väldigt ont i sin fot så det är synd om henne. Det hindrade henne dock inte från att jobba eller laga middag. Jag själv har väldigt, väldigt mycket träningsvärk men det är inte synd om mig och även jag har jobbat idag.
Ett stort smolk i bägaren att dock Denise har bestämt sig för att tortera min hjärna. Intet nytt där, tänker ni, men nu har hon tagit det till nya nivåer. Hon har nämligen alltid varit lite så att om jag funderar över någonting, som egentligen är oviktigt att veta (t.ex. vad den där C-kändisen egentligen hette), och hon sitter på svaret så förblir hon tyst och roas över mina försök att komma fram till det. På senare tid har jag dock börjat bli duktig på att se om hon vet eller inte och då skulle man ju kunna tro att hon delade med sig av sitt kunnande vid uppmaning. Mina vänner, om man trodde det så högg man sannerligen i sten! Likt en förälder till ett barn i skolåldern vill hon att jag ska använda mina egna hjärnceller och ger inte ens en liten krökning av mungipan som ledtråd. De flesta gångerna kommer jag faktiskt fram till svaret på egen hand men sedan i torsdags ligger någonting och gnager i mig. Jag kan inte för mitt liv minnas det jag ville veta och den enda som någonsin kan hjälpa mig är hon (till och med google faller platt). Jag har försökt allt: att be snällt, försöka byta information, tjata, hota. Ingenting hjälper eftersom det för henne är helt egalt om jag någonsin får reda på det som jag vill veta. Hon tycker ju till och med att det är roligt när jag lider. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: När man har sådana här vänner behöver man inga fiender!
//Martina
En liten uppdatering från den lite finare sidan av Göteborg: Denise har väldigt, väldigt ont i sin fot så det är synd om henne. Det hindrade henne dock inte från att jobba eller laga middag. Jag själv har väldigt, väldigt mycket träningsvärk men det är inte synd om mig och även jag har jobbat idag.
Ett stort smolk i bägaren att dock Denise har bestämt sig för att tortera min hjärna. Intet nytt där, tänker ni, men nu har hon tagit det till nya nivåer. Hon har nämligen alltid varit lite så att om jag funderar över någonting, som egentligen är oviktigt att veta (t.ex. vad den där C-kändisen egentligen hette), och hon sitter på svaret så förblir hon tyst och roas över mina försök att komma fram till det. På senare tid har jag dock börjat bli duktig på att se om hon vet eller inte och då skulle man ju kunna tro att hon delade med sig av sitt kunnande vid uppmaning. Mina vänner, om man trodde det så högg man sannerligen i sten! Likt en förälder till ett barn i skolåldern vill hon att jag ska använda mina egna hjärnceller och ger inte ens en liten krökning av mungipan som ledtråd. De flesta gångerna kommer jag faktiskt fram till svaret på egen hand men sedan i torsdags ligger någonting och gnager i mig. Jag kan inte för mitt liv minnas det jag ville veta och den enda som någonsin kan hjälpa mig är hon (till och med google faller platt). Jag har försökt allt: att be snällt, försöka byta information, tjata, hota. Ingenting hjälper eftersom det för henne är helt egalt om jag någonsin får reda på det som jag vill veta. Hon tycker ju till och med att det är roligt när jag lider. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: När man har sådana här vänner behöver man inga fiender!
//Martina
