Egentligen borde jag läsa utvecklingspsykologi men mina ögon har bestämt sig för att de inte vill vara öppna i närheten av kursboken. Dock är det ett högintressant ämne men likväl somnar jag som på beställning varenda gång. Därför tänkte jag berätta om mitt logopedbesök idag i stället. Som logopedstudent har man nämligen den stora förmånen att träffa en egen logoped fem gånger. Roligt, tycker jag. Idag hade jag min andra tid inbokad.

Efter att skolan var slut för dagen hade jag mycket tid innan det var dags att åka till logopeden i Partille. Eftersom jag hade glömt allt vad kurslitteratur hette hemma så var det bara att pallra sig till Pedagogen för att kunna använda deras bibliotek och plugga lite. Tyvärr hade boken samma effekt på mig då som jag nämnde ovan så jag använde en dator bland annat till att välja ut en resväg i stället. Allt var klart som korvspad. Jag skulle ta spårvagn 1 till Svingeln. Dock lyckades jag av gammal vana hoppa på 6:an av bara farten och märkte inte mitt misstag förrän det var alldeles för sent. 6:an kommer förvisso till Svingeln till sist men när jag var framme hade min buss åkt sedan länge. Jag var lagom glad på mig själv. Ibland känns det som att någonting sådant bara händer mig. Detta resulterade i att jag kom ungefär 30 min för sent. Därför hann vi bara hålla på en halvtimme. Synd, men vi hann ändå med mycket.

Det första jag fick göra var att spela in en klassisk logopedtext, som nästan alla som besöker en logoped i Sverige får läsa in. Jag är redan trött på den. Sedan fick jag det tvivelaktiga nöjet att lyssna på min egen röst. Usch, jag låter mycket coolare i mitt eget huvud och dessutom märkte jag en del jobbiga knarr i rösten. Hon blev faktiskt ganska förtjust eftersom det fanns en del att jobba med. Det var en väldigt variation i klangen, sa hon. Ibland hade jag en fin, varm klang med sedan kom det torra, hemska knarret, som sliter på stämbanden. Detta är antagligen anledningen till min fina "pundarröst" som jag alltid får efter en utekväll.

Sedan blev det en del vanliga röstövningar typ vvvvoooooosch! bllllllaaaaaam! jjjjjaaaaa! för att träna. Jag börjar nästan vänja mig vid löjligheten i att säga låtsasord, eller ointelligenta saker som min logoped säger. Snart är det bye, bye pundarrösten!


Nej, om man skulle läsa lite i kurslitteraturen ändå.

//Martina

För en logopedstudent började dagen med fysiologiföreläsningar. Det var lite... lagom kul. Vi förstod inte riktigt varför en logoped måste kunna redogöra för t.ex. metabolismen. Det känns inte helt relevant för språket och talet... eller? Efter lunchen fick vi byta sal två gånger. Varje gång var det som att nedärvda instinkter vaknade till liv. Den naturliga selektionen - survival of the fittest. Min tävlingsinstinkt slog till och jag tampades med mig själv för att inte gå över den hårfina gränsen mellan lite bufflig och totalt köttig. Jag övervägde till och med för ett ögonblick att skita i min jacka, som hände på en krok, och försöka få tag i den senare. Man ville ju inte bli tvungen att sitta bredvid en tandhygienist. De kanske bits!

Den sista föreläsningen var en frisk fläkt. Den handlade om reproduktion och det är ju alltid lite fnissigt att rita bilder på könsorgan och höra föreläsaren säga snopp, trots att man läser vid universitetet. När den var slut begav jag mig, tillsammans med fina klasskompisar, till Fröken Olssons för att hugga in på den underbara sconesbuffén. Precis som förra gången var den himmelsk. Jag provade téet Livsglädje, vilket jag tyvärr inte rekommenderar.

Nu ska jag och Nisan spana in det senaste avsnittet av den s.k. turktvn (Türkisch für Anfänger). Hueregeil!

//Martina