Jag som alltid brukar ha stenkoll på viktiga papper har plöstligt slarvat bort mitt lösenord till Ica-banken och efter några finurliga chansningar låstes inloggningen. Yes... Man kunde tydligen inte beställa en ny kod över internet sådär smidigt. Inte heller fick man använda sig av självbetjäningen i kundtjänst för då behövde man ju ange det förjordade lösenordet. Man måste i stället sitta i telefonkö i "din kötid beräknas till 20 min" och lyssna på trevlig väntmusik. Otroligt segt. Den mjuka mansrösten berättade heller aldrig hur lång kötid jag hade kvar efter det utan bara att "alla kundrådgivare är upptagna just nu men du behåller din plats i kön" och gav mig fina tips om att prata med handläggaren om mitt bolån. Tack... Jag vågade inte ens gå på toa. Underbart. Underbart. Väl framme fick jag i och för sig prata med en trevlig tjej och det tog ungefär 30 sekunder för henne att se till att ett brev kommer hem till mig med en ny kod. Varför man inte lika gärna hade kunnat göra det över internet övergår mitt förstånd. Nejnej... Jag. Är. Inte. Bitter.

//Martina

Jag har landat hos mami och papi denna helg. Det känns väldigt bra att bli lite bortskämd. För tillfället har ett gäng pojkar i övre tonåren invaderat rummet bredvid och trots att de pratar lågmält har de ju röster som skulle kunna tränga igenom betong. Lycka till att sova då... Jag fick en present av lillebror med ett kort till. På framsidan stod det "Till min syster" och på baksidan var det tryckt "delad glädje är dubbel glädje... vi hade så roligt när vi" och så hade han skrivit: VAR PÅ LISEBERG! och ritat en stor smiley. Vi var alla rörande överens om att det lika gärna hade kunnat vara gjort av en sexåring. Världens finaste kort!

Idag hoppade jag på min nya begangade cykel, som i sinom tid ska fraktas till Göteborg, och svischade bort till Jakan för att uträtta diverse ärenden. Det kändes uppfriskade med den kyliga luften och alla vackra färger. Ibland tycker jag att hösten är den bästa årstiden. Eller "ibland" egentligen. När jag var liten tjafsade jag ofta med sommar- och vinterbarn om vilken som var den bästa årstiden. Man var ju tvungen att vara lojal med "sin" årstid.

Viksjö är, för övrigt, sig likt. Fjortisarna hittar man i centrum eller på bussen med stora jackor och frisyrer som ska signalera att de inte bryr sig trots att de har tillbringat alldeles för mycket tid framför spegeln, barnfamiljerna är i de otaliga radhusen som alla ser likadana ut och a-lagarna sitter på bänkarna och skrämmer små barn trots att de inte skulle göra en fluga förnär. Allt är ganska tråkigt men välbekant och tryggt. Skönt att kunna återvända till men också skönt att kunna lämna.

//Martina

Idag hade vi en så himla mysig "föreläsning". Det var två personer som har fått stroke som kom och berättade om det för oss. Båda var så himla gulliga och speciellt den sista, som var en äldre herre och påminde enormt mycket om min farfar. Båda är riktigt finurliga och har glimten i ögat som små skolpojkar. Det gjorde mig så himla varm i själen.

I kväll ska jag och några från klassen gå på Humorhimlen live där bland andra älskade Tankesmedjan ska medverka. Jag förbereder magmusklerna på en del skratt.

Annars är allt mer eller mindre som vanligt. Jag längtar redan till julen men som tur är finns det fina saker innan dess att se fram emot också. Nästa helg åker jag hem till päronen till exempel. Bara en sådan sak.

//Martina