Tystnaden som uppstår när man är ensam hemma.

Jag är solokvist för tillfället då Denise ska till England via Stockholm. Idag var dock en kul dag som bland annat innehöll att jag bröt ihop av skratt åt en utbildningsfilm på föreläsningen eftersom logopeden läste från ett manus och hade minus gällande karisma. Ytterst komiskt men jag vet inte om föreläsaren kände likadant.

Sedan fick jag och Elena hoppa in som en riddare och en häst (vem som skulle kunna vara vem kan vi lämna åt fantasin) och skicka iväg ett glömt pass och inhandla lite förnödenheter på Ikea samt trycka i oss lite köttbullar.

Det mest spännande som hände på kvällen var nog att mina barn i The Sims 3 växte upp till "barn" och att en av de har karaktärsdragen ond och elak samtidigt för att han hade en dålig uppväxt. Vi döpte honom ju till Noah-Ola så han hade liksom aldrig en chans.

Den senaste timmen har jag försökt lista ut vad det var för liten nynningsslinga som jag hade i huvudet. Till sist kom jag på att det var början till electro pop. Mitt undermedvetna har väldigt spännande musiksmak. Justin Biebers Baby dyker nämligen upp minst en gång varannnan dag.

 

Det var väl det. I morgon ska vi bland annat kolla varandra i munnen och bedöma sväljning. Att andra ska kika in i min mun känns sådär, måste jag tillstå. Det blir att stå några extra minuter med tandborsten i morgon bitti.


Poff! Smack! Bam!

Igår tog jag och Denise en liten tripp till Borås. Ingen av oss hade varit där förut så det var riktigt spännande och kändes lite som att åka på semester en stund. Oj, vad sorgligt det där lät. Semester i Borås... Sveriges osexigaste namn på en stad kom vi fram till någon gång. Malung kom på en stark andraplats om jag inte minns fel. En sommar besökte jag och min familj Jämjö i Blekinge. Det låter som ett talfel. Borås var i alla fall kallt och blåsigt men det är vi ju vana vid nu och jag kan tänka mig att det är fint på sommaren. Denise drog som vanligt till sig en man med tveksam psykist hälsa. Standard.

Vi passade på att äta lunch på Jensen's och bygga våra egna mjukglassar med massor av olika toppingar och såser. Julafton för munnen med andra ord.

På kvällen pucklade vi på varandra lite, först i en intensiv kamp om vem som skulle få låsa dörren. Hade grannen mitt emot kikat ut genom titthålet hade han non undrat vad vi höll på med. Sedan fortsatte påpucklandet genom att vi gick på box på Friskis. Jag, som inte hade tränat på två veckor höll på att dö där ett tag men det var kul ändå.

Det var väl det...


//Martina




Telegraph road.

Idag njuter jag av att känna mig förhållandevis frisk. Visst knaprar jag alvedon(-liknande preparat) men jag känner mig inte så förbannat trött längre. Winning! Som Malin och jag konstaterade idag passade det ändå helt okej att vara sjuk nu för då kanske man får den stora äran att vara frisk i februari när det blir lite ledigt *peppar, peppar, ta i trä*.

Vår föreläsare hade blivit magsjuk idag så alla logopedstudenter som hade släpat sig till Hälsovetarbacken för att vara där 08.00 (nästan alla, vad det verkade) fick vackert släpa sig hem igen. När den initiala irritationen hade lagt sig kändes det faktiskt ganska fint att ha kommit upp och ha en hel dag framför sig. Först satt vi och pluggade en stund (även om undertecknad antagligen pluggade minst av alla) och sedan drog jag och Elena till Stadium som hade rabatt för alla Friskismedlemmar. Det blev ett par nya träningsskor till mig för en tredjedel av originalpriset. Mina gamla träningsskor blev såklart ledsa och nästan skrek "Älskar du oss inte längre? Vi har ju hållit oss så fina i alla år och ändå byter du bort oss mot yngre förmågor!". Sorgligt men jag har hört att man ska byta träningsskor varje år och mina har minst fyra år på nacken.

Om jag hade haft en matblogg kanske jag hade skrivit om att jag gjorde en relativt god ostsås till lunch. Den bestod av crème fraiche, ica basic-ost, lite ädelost, salt och peppar. Okej, den blev inte jättegod men om man går efter min ledstjärna hellre snabbt än bra var det väldigt lyckat.

//Martina


Run away before you drown or the streets will beat you down.

Den här veckan kommer med största sannolikhet bli väldigt bra. Jag och Erik i min klass auskulterar (typ är åskådare) på en logopedimottagning i Angered hos två snälla och duktiga logopeder. Idag hade vi första dagen och det var riktigt kul och spännande. Vi fick ha på oss mysiga sjukhuskläder och träffa riktiga patienter. Det kändes som att jag lärde mig mer på än dag än vad jag hade lärt mig på en hel månads föreläsningar. Väldigt lärorikt att få se allt med egna ögon och ställa massvis av frågor. Skillnaden mot att kämpa mot sömnen i en halvmörk föreläsningssal och föra halvdana anteckningar som man ändå inte fattar någonting av efteråt är väldigt stor.

Jag har även bokat in en resa till Stockholm om en dryg månad (dör lite av lycka över det eftersom Markus också kommer då så jag får nästan jackpot i att umgås med människor som jag tycker om) och som om inte det vore nog får jag med största sannolikhet finbesök på söndag. Livet känns plötsligt himla bra.


Fast lyckoruset efter att ha sett Billy Talent med Frida i Zürich är extremt svårt att toppa. Då behöver man nästan droger. Eller en ny konsert...

//Martina


I do love my ma and pa. Not the way that I do love you.

Det är 2012. Året då vi alla ska dö, säger vissa. Vi såg en dokumentär om mayaindianerna på gymnasiet, långt innan hypen, och i den sa de att datumet var den 23 december. Den som lever får se, höhö. Då kändes det extremt avlägset. Nu är vi nästan där.

De här roliga sakerna har hänt sedan sist:

- Jag firade jul med familjen och släkten. Den mest oväntade julklappen var ett munspel. Jag ska träna för jag har lovat att spela en trudelutt nästa jul. Det är svårare än det ser ut kan jag berätta.

- Jag mötte min själs älskade i Schweiz och vi fick en dryg vecka tillsammans efter 106 dagar. Det var fint.

- Vi åkte skidor i Braunwald och jag agerade tipsgivare om att åka carvingskidor eftersom han i princip bara har åkt snowboard. Jag hatade honom lite för att han lärde sig så snabbt fast å andra sidan kan det ju ha varit så att jag var en fantastisk lärare.

- Hans farmor gav mig världens knasigaste men även gulligaste julklapp: en bok om hur man binder blombuketter. Jag blev så himla rörd. När vi hälsade på henne stötte vi även på ett gäng ynglingar som rökte på och sparkade snö på oss. Det var inte lika gulligt.

- Väl tillbaka i Göteborg fick jag mysa en hel del med några av mina favoritbrudar (Carro, Therese och Denise). Vi åt knullpasta och chokladmousse med obscena ord skrivna med kakbokstäver i.


- Jag fick även den stora äran att skriva tenta i Språkstörningar hos vuxna. Det kändes helt okej.

Det var väl det.

Som Hanna Widerstedt skulle ha sagt: Puss, puss, puss, puss, aj laaaav juuuuu!!!

//Martina

RSS 2.0