Be my runaway bride.

Dagen idag var fin. Solen sken, vi hade en trevlig föreläsning om tvåspråkighet (mycket intressant ämne) och kurslitteraturen fick mig inte att somna. Inte ens Häxan surtant på enheten kunde hålla sitt annars mycket dåliga humör nere. Hon höll bara ett litet anförande om hur ingenting är hennes fel och att hon har otroligt mycket att göra. Våren är miraklens tid!

Efter att ha pluggat mötte jag upp Denise och André för att fika på Espresso House. Jag åt en blåbärspaj, mums! Klockan sex var det dags att svettas lite på jympan och efter det bestämde vi oss för att stanna kvar på Afro-passet. Det var roligt skydda skörden från fåglarna, lyfta krus, skrämma bort illasinnade krigare med ilskna skrik och att sätta på sig stövlar till sköna trummor.

Som avslutning myste jag och finaste roomien på det franska brödet. Inte illa pinkat för en tisdag. Som om detta inte vore nog upplyste Denise mig om att det är vår nu. Därför tar jag vårjackan i morgon. Det blir fint. Mina naglar har för övrigt varit rosa med vita prickar i några dagar, vårigt om något.

Nu sitter jag och tänker att jag borde flytta den lilla ändalykten till sängen eftersom jag verkligen inte har någonting bättre att göra.

Ja, efter detta otroligt intressanta inlägg är det dags för mig att lyfta på den ickeexisterande hatten och säga god natt!

//Martina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0