Igår var det klassfest. Först kom några finingar hit och gjorde sig i ordning. De fick även den stora äran att träffa Denise. Hon var så gullig som hjälpte oss med allt möjligt. Inspirerad av Nirvana sminkade hon mig till grunge chic, det skulle se ut som att jag hade festat i några dagar och inte sminkat av mig, sa hon.

Festen var i matsalen, i skolan och när vi kom fram hade de gjort det riktigt mysigt med tända ljus och godis. Vi hällde i oss en del vin och lagom till att det började snurra rejält blev det dans bland mikrovågsugnar och bänkar. Jag visade dem cykelpumpsdansen och Elena sa: "Alla är vi unika men Martina är speciell". Sedan var det många som ville dra vidare men bland andra jag har ungefär 0 kr på kontot och även om det hade varit kul att följa med så hade jag ingen lust att betala massor i inträde. Vi var några som stannade kvar och spelade på det ostämda pianot. Sedan hoppade vi på spårvagnen och kramades hej då när våra vägar skiljdes åt.

När jag kom fram till Hjalmar Brantingsplatsen fick jag något konstigt ryck. Att gå kändes supertrist så jag tänkte att jag skulle springa lite. Man får ju passa på att träna när man har lust, tänkte jag och ökade farten. Det var en del människor som stirrade konstigt på tjejen med tyllkjol, dunjacka och rosa väska som sprang som om det gällde livet. Min väska dunkade rytmiskt mot kroppen och mina converse gled i snön men det kändes som att jag flög. Benen rörde sig av sig själva och jag blev inte det minsta trött. Det måste ha varit vinet.

Jag ramlade in i lägenheten med adrenalinet pumpande i kroppen och rumlade runt en stund innan jag kom i säng. Precis när sömnen höll på att ta tag i mig fick jag ett sms från Markus som undrade hur det gick för mig. Vi bestämde att vi skulle skypa så det blev någon halvtimme av fniss och en ganska grov våldtäkt på det tyska språket från min sida. Han skrattade och sa att hans kleines Mädchen nog skulle ha huvudvärk i morgon. Jag sa att det skulle jag visst inte och än mår jag ganska bra.

Nu ska jag ta tag i tvätten igen!

Den här låten spelades plötsligt när vi var i matsalen. Jag blev så himla glad för jag hade inte hört den på sjukt länge. Det var Erik i min klass som hade valt den. Vi har typ samma skruvade musiksmak och gjorde en "box på den" över hur grym den låten är.

// Martina