... av väntan och längtan har passerat och nu är det snart dags.

Igår var jag och Denajs hemma hos Carrobarro. Hon bodde så himla fint och vi hade det sjukt mysigt. Det är så fantastiskt när man är i ett sådant sällskap att man känner att man kan säga i stort sett vad som helst. Högt och lågt blandas i en salig röra. Fina, fina, vänner är de båda två!

Eftersom det blev lite sent upplät Carro sin säng åt oss. Dock var vi tvungna att stiga upp i ottan (kändes det som) eftersom Denise skulle leverera ett bröd till frukosten hemma. Bredäng var förvånansvärt vackert. Det var som en vintersaga.

På tal om vintersaga gick jag, min mor och min bror ut och hade lite picknick med varm choklad och mjuk pepparkaka. Det var fantastiskt mysigt.

Just nu borde jag ta tag i min packning och det ser jag självklart inte fram emot. Jag ska inte vara så dramatisk att jag säger att jag hellre skulle köra huvudet i en köttkvarn men packning ger mig alltid sjuk ångest. När jag blir rik kanske jag kan anställa någon som gör det åt mig. Inte för att jag skulle föredra att någon annan rotade runt bland mina saker. Hm... Det är nog bäst att göra det själv ändå.

Hur som helst, planet lyfter i morgon på förmiddagen. Jag känner att mina ben och händer kommer att skaka okontrollerat. Håll tummarna för mig!

Nu väntar resväskan och ångesten! Sedan ska jag göra crème brulée.

//Martina