För en logopedstudent började dagen med fysiologiföreläsningar. Det var lite... lagom kul. Vi förstod inte riktigt varför en logoped måste kunna redogöra för t.ex. metabolismen. Det känns inte helt relevant för språket och talet... eller? Efter lunchen fick vi byta sal två gånger. Varje gång var det som att nedärvda instinkter vaknade till liv. Den naturliga selektionen - survival of the fittest. Min tävlingsinstinkt slog till och jag tampades med mig själv för att inte gå över den hårfina gränsen mellan lite bufflig och totalt köttig. Jag övervägde till och med för ett ögonblick att skita i min jacka, som hände på en krok, och försöka få tag i den senare. Man ville ju inte bli tvungen att sitta bredvid en tandhygienist. De kanske bits!

Den sista föreläsningen var en frisk fläkt. Den handlade om reproduktion och det är ju alltid lite fnissigt att rita bilder på könsorgan och höra föreläsaren säga snopp, trots att man läser vid universitetet. När den var slut begav jag mig, tillsammans med fina klasskompisar, till Fröken Olssons för att hugga in på den underbara sconesbuffén. Precis som förra gången var den himmelsk. Jag provade téet Livsglädje, vilket jag tyvärr inte rekommenderar.

Nu ska jag och Nisan spana in det senaste avsnittet av den s.k. turktvn (Türkisch für Anfänger). Hueregeil!

//Martina