Det är 2012. Året då vi alla ska dö, säger vissa. Vi såg en dokumentär om mayaindianerna på gymnasiet, långt innan hypen, och i den sa de att datumet var den 23 december. Den som lever får se, höhö. Då kändes det extremt avlägset. Nu är vi nästan där.

De här roliga sakerna har hänt sedan sist:

- Jag firade jul med familjen och släkten. Den mest oväntade julklappen var ett munspel. Jag ska träna för jag har lovat att spela en trudelutt nästa jul. Det är svårare än det ser ut kan jag berätta.

- Jag mötte min själs älskade i Schweiz och vi fick en dryg vecka tillsammans efter 106 dagar. Det var fint.

- Vi åkte skidor i Braunwald och jag agerade tipsgivare om att åka carvingskidor eftersom han i princip bara har åkt snowboard. Jag hatade honom lite för att han lärde sig så snabbt fast å andra sidan kan det ju ha varit så att jag var en fantastisk lärare.

- Hans farmor gav mig världens knasigaste men även gulligaste julklapp: en bok om hur man binder blombuketter. Jag blev så himla rörd. När vi hälsade på henne stötte vi även på ett gäng ynglingar som rökte på och sparkade snö på oss. Det var inte lika gulligt.

- Väl tillbaka i Göteborg fick jag mysa en hel del med några av mina favoritbrudar (Carro, Therese och Denise). Vi åt knullpasta och chokladmousse med obscena ord skrivna med kakbokstäver i.

- Jag fick även den stora äran att skriva tenta i Språkstörningar hos vuxna. Det kändes helt okej.

Det var väl det.

Som Hanna Widerstedt skulle ha sagt: Puss, puss, puss, puss, aj laaaav juuuuu!!!

//Martina