Om jag ändå kunde klona mig själv.
Det brukar man ju ofta säga. Men inte blir jag klokare av dessa ord. Var är i sådant fall mitt hjärta? Överallt känns det som. Lite här, och lite där över hela jorden. Min högsta önskan är att jag skulle kunna klona mig själv. Det låter så fånigt men det är den enda lösningen. Om ändå...
//Denise
Ps. USA är helt underbart och jag har redan lite vill-inte-åka-hem-panik!
So this is the new year, and I don't feel any different.
Här har vi alltså 2010:
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort?
Såklart! Jag prövade mina vingar ytterliggare och flyttade hemifrån.
2. höll du några av dina nyårslöften?
Hade faktiskt inga nyårslöften.
3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.
4. dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. vilka länder besökte du?
USA.
6. är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mycket. Framförallt lite lugn och ro på vissa plan. Ibland känns det som att livet springer ifrån mig medan jag står still. Sjuk känsla.
7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Den 28 juli. Det var dagen jag sa adjö till USA. Dagen då mitt hjärta gjorde lite ondare än vad det någonsin gjort förut.
8. vad var din största framgång 2010?
...
9. största misstaget?
Gillar inte ordet misstag. Brukar låtsas att det inte finns misstag. Inte i den bemärkelsen man brukar definiera misstag i alla fall. Allt har en mening och för något gott med sig. "Ibland gör man rätt ibland gör man fel."
10. har du varit sjuk eller skadat dig?
Tyvärr måste jag svara ja på denna fråga.
11. bästa köpet?
Min kamera. Lätt val!
12. vad spenderade du mest pengar på?
Kläder. Fast en konkurrent kan också vara porto till paket och brev.
13. gjorde någonting dig riktigt glad?
Såklart. Fina människor.
14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
MÅNGA! Lars Winnerbäck - Jag får liksom ingen ordning, Justin Bieber - Baby (Tyvärr...), Markus Krunegård - Hela Livet Var Ett Disco, Lady Gaga - Bad Romance (Och alla andra låtar från The Fame Monster!) är bara ett litet axplock.
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Måste vara ärlig. Ledsnare...
16. vad önskar du att du gjort mer?
Värdesatt vissa saker mer.
17. vad önskar du att du gjort mindre?
Precis som min älskade Martina så svarar jag: oroat mig.
18. hur tillbringade du julen?
Hemma med nära och kära.
19. blev du kär i år?
Nej. Inte på det sättet. Däremot fann jag kärleken på andra sätt.
20. hur många one night stands?
Not that kind of girl.
21. favoritprogram på TV?
GLEE! Så himla bra. Världens-finaste-roligaste-mysigaste-coolaste-gulligaste-gladaste-bästa-program.
22. bästa boken du läste i år?
Har läst pinsamt lite. Bäst skulle jag nog säga att Alkemisten av Paulo Coelho var. Ingen favorit som berörde mig men den var nästan läskigt välgjord.
23. största musikaliska upptäckten?
Jag, och halva svenska folket, upptäckte Daniel Adams-Ray.
24. något du önskade dig och fick?
En lägenhet. Tack, tack, tack gode gud!
25. något du önskade dig men inte fick?
En taklampa och byrå i julklapp.
26. vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade världens bästa födelsedag. Cupcakes, otroliga presenter, alla mina vänner och min familj gjorde det till den finaste tjugoårsdagen ni kan tänka er.
27. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Definitivt. Det fanns gott om utrymme för förbättring.
28. hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Det som tilltalat mig i garderoben just den dagen.
29. vad fick dig att må bra?
Mina underbara vänner och min familj.
30. vilken kändis var du mest sugen på?
Finn. Alltid. Han är min. Bara min. (Cory Monteith heter han alltså på riktigt).
31. vem saknade du?
Frågan är snarare VILKA.
32. de bästa nya människorna du träffade?
Mina nya vänner i klassen. Väldigt söta människor som jag uppskattar enormt mycket.
//Denise
All I know is, there's something new this year.
Än en gång stulen från Fridas blogg. Eftersom jag med största sannolikhet inte bloggar innan nyår kommer en liten lisa (jag har en riktig svaghet för listor som ni vet):
Min sammanfattning om mig själv år 2010.
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort?Ja, flyttade hemifrån på riktigt och började plugga på universitetet.
2. höll du några av dina nyårslöften?
Oh yes... hehe.
3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.
4. dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. vilka länder besökte du?
Schweiz och Tyskland, det var nog alla.
6. är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2009?
Slutet av året har jag saknat personer och platser ofantligt mycket. Jag måste nog lära mig att leva med den saknaden dock :(.
7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Den 22 juli med smärta. Då tog äventyret slut men som tur är påbörjades nya.
8. vad var din största framgång 2010?
Att ha fått G på alla tentor kanske?
9. största misstaget?
Klart jag har gjort misstag men utan dem hade jag ju varit diverse erfarenheter fattigare.
10. har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inget allvarligt :).
11. bästa köpet?
Mina Swissairväskor ligger bra till.
12. vad spenderade du mest pengar på?
I Schweiz var det helt klart Starbucks och Mr Wong. På det hela taget tenderar jag att lägga väldigt mycket pengar på mat.
13. gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Herregud vad lyckliga vissa perioder av det här året var!
14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Sido - Sie bleibt, Bligg - Musigg i dä Schwiiz, Züri West - I schänke di mis Härz och Daniel Adams Ray - Gubben i lådan, Säkert! - Dansa fastän, för att bara nämna några.
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Har varit väldigt ledsen och väldigt glad.
16. vad önskar du att du gjort mer?
Är ändå nöjd.
17. vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.
18. hur tillbringade du julen?
Med släkten, som vanligt.
19. blev du kär i år?
Ja, hihi.
20. hur många one night stands?
Öhm.. ett..
21. favoritprogram på TV?
Så sjukt många! T.ex. The big bang theory, Dexter, Desperate Housewives, Glee...
22. bästa boken du läste i år?
Vögelfrei, haha, nej, jag vet inte riktigt.
23. största musikaliska upptäckten?
Vad tråkig jag är men jag vet inte riktigt.
24. något du önskade dig och fick?
Pussar och kramar.
25. något du önskade dig men inte fick?
Ännu mer pussar och kramar.
26. vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade drama i skolan, åt middag med Denise, Therese och Malin. Det var fint :).
27. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, om vissa personer kunde sluta vara så långt borta.
28. hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Klänning och knästrumpor <3.
29. vad fick dig att må bra?
Fina vänner och han.
30. vilken kändis var du mest sugen på?
Ben, Ben, Ben, alltid Ben (Kowalewicz!
31. vem saknade du?
Alldeles för många.
32. de bästa nya människorna du träffade?
De i finfina klassen :).
// Martina
Ps. Crème bruléen blev jättebra :).
Månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder...
Igår var jag och Denajs hemma hos Carrobarro. Hon bodde så himla fint och vi hade det sjukt mysigt. Det är så fantastiskt när man är i ett sådant sällskap att man känner att man kan säga i stort sett vad som helst. Högt och lågt blandas i en salig röra. Fina, fina, vänner är de båda två!
Eftersom det blev lite sent upplät Carro sin säng åt oss. Dock var vi tvungna att stiga upp i ottan (kändes det som) eftersom Denise skulle leverera ett bröd till frukosten hemma. Bredäng var förvånansvärt vackert. Det var som en vintersaga.
På tal om vintersaga gick jag, min mor och min bror ut och hade lite picknick med varm choklad och mjuk pepparkaka. Det var fantastiskt mysigt.
Just nu borde jag ta tag i min packning och det ser jag självklart inte fram emot. Jag ska inte vara så dramatisk att jag säger att jag hellre skulle köra huvudet i en köttkvarn men packning ger mig alltid sjuk ångest. När jag blir rik kanske jag kan anställa någon som gör det åt mig. Inte för att jag skulle föredra att någon annan rotade runt bland mina saker. Hm... Det är nog bäst att göra det själv ändå.
Hur som helst, planet lyfter i morgon på förmiddagen. Jag känner att mina ben och händer kommer att skaka okontrollerat. Håll tummarna för mig!
Nu väntar resväskan och ångesten! Sedan ska jag göra crème brulée.
//Martina
Don't shoot me Santa!
God jul! Må er dopparedag vara fylld av fina paket och mysig julstämning. Jag vet att min kommer att vara det.
Puss och kram!
//Denise
Bjuder på en av de bästa jullåtarna också. Lyssna och njut.
The Killers - Don't Shoot Me Santa
"No panic, no Titanic!"
Vilken dag! Så mycket panik under en och samma dag kan inte vara nyttigt. Först fick jag panik över packningen. Jag skulle trycka ned alla julklappar och allt jag kunde tänkas behöva i min resväska. Den är stor så utrymme var egentligen inte ett problem men eftersom jag skulle flyga fick ju väskan inte väga mer än 20 kg. Inte det lättaste när man nästan uteslutande har köpt böcker i julklapp. Dessutom hade jag ingen aning om vikten eftersom vi inte äger någon våg. Frustrationen sputade ut ur öronen och jag packade mitt handbagage hiskeligt tungt.
Sedan var det dags att släpa väskorna hela vägen till Hjalmar Brantingsplatsen i snön. Jag uttalade diverse svordomar på alla språk jag kan, tyst för mig själv, hela vägen. Herregud vad irriterad jag var! Sedan missade jag bussen eftersom den åkte TRE minuter för tidigt. Nästa buss var dessutom sen så jag kom fram till Nils Ericson-terminalen en minut innan flygbussen skulle gå. Jag lyckades dock lokalisera utgången till den med en gång och märkte att det stod en klunga resväskeförsedda människor där, så bussen hade uppenbarligen inte kommit. Jag ställde mig alltså och väntade... och väntade... och väntade... När det hade gått 20 minuter tittade jag på en kvinnlig medresenär och vi började prata om hur dåligt det var att vi inte fick någon information. Vid det laget hade redan ett gäng affärsmän, som skulle med samma flyg som jag, bestämt sig för att dela på en taxi. Jag var fruktansvärt nära att fråga om jag fick åka med dem men jag kom liksom inte till skott. Jag pratar ju inte med främlingar. Dock pratade jag och den andra tjejen med en kille som hade ännu mer tidsbrist än jag. När vi fortfarande stod på terminalen var det bara 45 minuter tills hans plan skulle gå. Behöver jag säga att han inte hann? Han ringde massor av samtal och försökte fixa så jag vet inte riktigt hur det gick för honom men när bussen äntligen kom åkte han inte med.
Över en halvtimme efter utsatt tid öppnades dörrarna och jag kände paniken stiga i kroppen. Det blev inte bättre av att ombordsstigningen tog tio minuter och att busschauffören ropade ut: "ja... det är trafikstockning så resan till Landvetter... kommer ta tid". Jag visste att kommer jag inte med det här planet så att allt fullbokat. Min enda hopp skulle stå till att jag lyckades få någon stand by-biljett och att någon skulle missa det flyget. Jag ringde pappa och lipade, jag smsade Denise och Markus och öste ur mig frustrationen. Jag kände mig totalt maktlös. MEN jag hann! Jag sprang som en idiot med mina väskor genom hallen och jag hann. Det hade jag nog gjort även om jag inte hade sprungit, men ändå.
Väl ombord på planet hade jag precis satt mig när de ropade ut i högtalarna: "Finns det någon passagerare vid namn..." redan då bara visste jag att hon skulle säga mitt namn och visst gjorde hon det. "Ge dig till känna!" uppmanade hon. Ungefär 50 000 tankar hann rusa igenom mitt huvud. Hade jag tappat nått? Var det något fel? Hade de hittat något konstigt i mitt bagage? Jag ställde mig upp men ingen flygvärdinna såg mig. "Ingen Martina?". "Är det ingen Martina här?" sa ett litet barn. Här är jag! sa jag lite halvhögt och vinkade. Äntligen såg en flygvärdinna mig och kunde meddela de andra. Vad saken gällde fick jag dock inte klarhet i.
Flygresan var enormt bekväm. Vi fick en supergod macka med julskinka och senap och té. Perfekt i min hungriga mage. Väl framme kom min väska först (igen!) och min mor och far var där för att hämta mig.
När vi kom hem tittade vi på sista delen av Morden i Sandhamn, som jag tyckte var en pinsamt förutsägbar historia.
Dagens sista tråkighet är att Skype inte fungerar för tillfället. Väldigt jobbigt!
//Martina
Solen skiner alltid i Södertälje.
Jag lyckades med konstycket att åka tåg hem från Göteborg och endast bli lite drygt en halvtimme sen. En försening vi drog på oss från start. Helt otroligt. Karma? Här nedan följer nu en redogörelse från min (o)spännande resa:
9.50 Vi fick kliva på tåget. Martina fick hjälpa mig med väskan eftersom min vänsterarm fortfarande inte är på topp. Jag hamnade till min lycka i en vagn som nästan bara bestod av pensionärer och handikappade. Inget fel med det... men var höll alla snygga killar hus?
10.10 Tåget rullade iväg. Jag spanade fortfarande efter snygga killar. Inga i sikte.
10.15 En man halar upp en nätt cd-spelare. Ja, alltså en sån där rund, "liten" sak. Hög humorfaktor på det!
10.25 Jag bestämmer mig för att inte plugga direkt. Tågets rytmiska dunkande gör mig sömnig. Lyssnar på musik istället. Och tittar ut genom fönstret. Det är så vackert. Helt snöigt och vitt. Liksom krispigt.
10:45 Jag somnar in. Litegrann i alla fall. Störs av att någon äter smörgåsar som luktar fisk. En riktig göteborgare, måntro?
11.25 Trots lukten blir jag lite hungrig. Äter saffransbulle och pepparkaka som jag fick när jag var på jobbet och sa hej då (för att få min lön).
11.30 Läser Solo. Vad är läxböcker mot en tidning full av intressant och vetenskaplig samhällsinformation? Blir i denna veva också extremt kissnödig. Vill, men kan inte hålla mig. Tvingas vingla iväg till toaletten.
12.00 Bestämmer mig för att nu ska här pluggas. Inser att tre sidor räcker. Jag är för trött. Så jag blundar och vilar lite till.
12.20 Ett pensionärspar, kanske 70 bast, vinglar fram till toaletten och går sedan in TILLSAMMANS. Oj, oj, kan man inte gå med i 10 000-metersklubben så kan man ju gå med i X2000-klubben!
12.40 Får ett sms från Martina. Hon undrar om solen skiner. Just då befinner jag mig i Södertälje. Svarar därför: "Solen skiner alltid i Södertälje". Ler sedan sådär lite i smyg åt mitt egna skämt.
13.00 Jag börjar bli kissnödig igen. Och det är kö eftersom vi börjar närma oss stan. Alla pensionärer (inklusive mig) bara måste ju kissa innan det är dags att kliva av. Jag hinner inte gå på toa innan vi är framme. Får lov att hålla mig hela vägen hem istället.
Nu har jag varit hemma en stund och ätit mammas pannkakor med hjortronsylt. Helt okej att vara hemma faktiskt. Nu får vi se vad kvällen bjuder på.
Over n' out!
//Denise
Santa, bring my baby back to me.
Sedan drog jag till Pedagogen för att plugga. Tyvärr hade jag glömt mitt pennskrin så efter lite letande kunde jag konstatera att det enda skrivdon jag hade var en IKEA-penna. Då försvann all vilja att ta tag i det endokrina systemet. Vilket i-landsproblem men jag hade inte ens ett suddgummi och kan jag inte få mina anteckningar att bli snygga blir jag bara arg. Därför satt jag där i ca tjugo minuter innan jag drog till Friskis. Jag hoppades nämligen få plats på skivstångspasset och det gick inte att boka via hemsidan för den låg nere. När jag kom dit verkade det dock som att det var fullt. Jag kände mig uppgiven och tittade efter andra pass att delta i. Jympa Bas kändes dock inte som min grej så jag övervägde att åka hem. Jag var allt annat än sugen på att gymma för motivationen var nere vid fotknölarna. Jag behövde någon som skrek lite och peppig musik. Döm om min förvåning när jag klickade på klar och i stället för att få ut en gym-lapp fick en som det stod "skivstång" på. Jag måste ha bokat det i någon av mina produktiva stunder mitt i natten för jag har inte direkt något minne av det. Jag är lite beroende av de stunderna. Det är då jag är som mest peppig och påhittig.
Sedan fick jag mecka med mitt hår jättelänge för att få det att bli snyggt och praktiskt till träningen. Som tur är hoppar man ju inte runt så mycket när man tränar skivstång för hade det varit jympa hade mina hårnålar flugit över hela salen.
Efter dessa otroligt intressanta reflektioner ska jag fixa med lite måste-saker, t.ex. betala räkningar (hej vuxenpoäng!). När det är klart och jag har fixat i ordning mig börjar det bli dags att ta mig till flygplatsen för jag ska flyga upp till Stockholm. Förhoppningsvis kommer det att gå smärtfritt. Jag är dock lite orolig för mina armar som är helt slut och ska släpa väskan genom snömodden. Dock är jag glad att jag inte är Denise, med spricka i armen.
Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv. Later!
//Martina
Jag kommer hem till jul (förhoppningsvis).
Oh, well. Nu ska här packas det sista. Vi ses snart!
//Denise
Vad är väl en jul utan gulaschsoppa?
Efter föreläsningarna var slut åkte jag och några vänner till Pedagogen för att plugga. Det gick inte så bra på grund av bristande koncentration men jag lärde mig lite i alla fall. Fast jag ägnade den största delen av tiden till att klaga över uppgifterna, rita och smsa.
Sedan var det dags för mig och Elena att klippa oss. Jag fick en jätteduktig frisör igen (gillar Frisörcenter vid domkyrkan). Den här gången klippte jag håret ännu kortare i nacken så att min bob är mer fulländad. Jag är grymt nöjd med resultatet.
När vi var nyfriserade (Elena blev så söt i sin nya frilla) gick vi till Bältesspännarparken för att se Hanna sjunga i julgranen. Det gav verkligen julstämning. Otroligt fint!
På vägen hem hann jag med att prata lite med min ömma fader och väl hemma väntade Denise med maten klar. Hon hade gjort en mycket välsmakande gulaschsoppa. Sedan bytte vi julklappar med rim (hennes var ungefär tusen gånger finare utformade än mina).
Alla mina julklappar fick plats på mig och på en bild. Guuuuud, vad glad jag är över dem! En kimono, en mössa (det var ingen pik, jag har velat ha en sådan aslänge), två nagellack och ett par knästrumpor. Jag vet inte vad jag älskar mest. Denise borde köpa alla julklappar till mig!
Sedan tittade vi på finalen av Ung och bortskämd. Jag kommer att sakna den serien.
Pussar och kramar!
//Martina
Hela livet var ett disco.
"The Kiss." Tycker fortfarande att det här var bland det finaste som någonsin hänt i Glee.
Bildkälla
Vissa dagar brukar jag önska att livet vore lite mer som i en film. Eller ännu hellre en musikal. Att det vore lite mer färgglatt. Lite gladare. Lite mer magiskt. Att det skulle kännas lite såhär.
Ursäkta att jag klagar, men det är bara en sån dag. Om ni förstår vad jag menar. Jag har huvudvärk som gör att det känns som att huvudet ska sprängas. Vill typ mala sönder det i en köttkvarn. Men det får väl bli en huvudvärkstablett istället.
//Denise
En stor dag idag.
//Martina
Om vin som förvaras i ett skåp på universitetet.
Festen var i matsalen, i skolan och när vi kom fram hade de gjort det riktigt mysigt med tända ljus och godis. Vi hällde i oss en del vin och lagom till att det började snurra rejält blev det dans bland mikrovågsugnar och bänkar. Jag visade dem cykelpumpsdansen och Elena sa: "Alla är vi unika men Martina är speciell". Sedan var det många som ville dra vidare men bland andra jag har ungefär 0 kr på kontot och även om det hade varit kul att följa med så hade jag ingen lust att betala massor i inträde. Vi var några som stannade kvar och spelade på det ostämda pianot. Sedan hoppade vi på spårvagnen och kramades hej då när våra vägar skiljdes åt.
När jag kom fram till Hjalmar Brantingsplatsen fick jag något konstigt ryck. Att gå kändes supertrist så jag tänkte att jag skulle springa lite. Man får ju passa på att träna när man har lust, tänkte jag och ökade farten. Det var en del människor som stirrade konstigt på tjejen med tyllkjol, dunjacka och rosa väska som sprang som om det gällde livet. Min väska dunkade rytmiskt mot kroppen och mina converse gled i snön men det kändes som att jag flög. Benen rörde sig av sig själva och jag blev inte det minsta trött. Det måste ha varit vinet.
Jag ramlade in i lägenheten med adrenalinet pumpande i kroppen och rumlade runt en stund innan jag kom i säng. Precis när sömnen höll på att ta tag i mig fick jag ett sms från Markus som undrade hur det gick för mig. Vi bestämde att vi skulle skypa så det blev någon halvtimme av fniss och en ganska grov våldtäkt på det tyska språket från min sida. Han skrattade och sa att hans kleines Mädchen nog skulle ha huvudvärk i morgon. Jag sa att det skulle jag visst inte och än mår jag ganska bra.
Nu ska jag ta tag i tvätten igen!
Den här låten spelades plötsligt när vi var i matsalen. Jag blev så himla glad för jag hade inte hört den på sjukt länge. Det var Erik i min klass som hade valt den. Vi har typ samma skruvade musiksmak och gjorde en "box på den" över hur grym den låten är.
// Martina
Ice, ice baby!
Som vanligt var jag pigg och alert i början men efter de magiska tio minuterna kunde jag känna ögonlocken sänkas och kroppshållningen falera. Jag har dock en tendens att vakna till när föreläsaren säger någonting som jag redan kan. När han/hon däremot går in på komplicerade saker svarar min hjärna dock med att ställa sig på stand-by-läge. Jag tror att den protesterar. Den vill inte lära sig mer innan jul och det finns ju tyvärr ingenting jag kan göra åt det. Jag gjorde dock mina tappra försök till att vakna till genom att dansa lite i pauserna. Det höll till tio minuter in i nästa del och sådär höll jag på hela dagen. Några nya kunskaper fastnade förhoppningsvis... I morgon börjar vi redan halv nio och jag planerar att dricka Red bull till frukost.
När jag kom hem försökte jag ta hand om Denise men hon är ganska svår att ta hand om eftersom hon inte vill vila. Endast när hon är totalt hjälplös, som vid öppnande av burkar, diskande och att flytta på datorn får jag hjälpa till. Eller... en sak till är jag bra för. Att ladda ned illegalt. Nu ska vi kolla på Desperate Housewives.
//Martina
Allt blir så svårt utan en arm.
Sedan dess har smärtan i armen stegrat och det finns ganska mänga vinklar som min arm inte tycker om att befinna sig i. Nästan alla vinklar skulle jag säga. Tycker synd om mig själv!
Det är nästan lite förnedrande. Här sitter jag och knapprar med min högra hand. Inte det lättaste. Jag saknar min vänstra arm! Jag har till och med ringt min mor och gråtit en skvätt. Något som annars är så självklart blir plötsligt så svårt. Till exempel är det inte det lättaste att gå på toa kan jag upplysa er om. Bara att knäppa upp jeansen var en kamp.
Tur är det att man har fina vänner som peppar och är gulliga. Jag fick nämligen en liten överraskning. Helt plötsligt fick jag ett sms där det stod: "Det ligger en snögubbe på cykeln utanför din port. Han fryser och vill bli hämtad!" Tydligen så får man en överraskning om man ber om en! Tyvärr kan jag inte öppna burken som medföljde den lilla snögubben. Jag blir galen! Uppskatta och älska er vänstra arm säger jag bara.
Snart bär det av till doktorn. Smärtan börjar bli jobbig nu. Jag vågar inte gå själv så jag lyckades lura med min vän André. Det är tur att man har så snälla vänner.
//Denise
Så att det blir lite enklare...
Denna spänning är inte bra för plica vocalis.
Bild från faz.net
Livsglädje.
Den sista föreläsningen var en frisk fläkt. Den handlade om reproduktion och det är ju alltid lite fnissigt att rita bilder på könsorgan och höra föreläsaren säga snopp, trots att man läser vid universitetet. När den var slut begav jag mig, tillsammans med fina klasskompisar, till Fröken Olssons för att hugga in på den underbara sconesbuffén. Precis som förra gången var den himmelsk. Jag provade téet Livsglädje, vilket jag tyvärr inte rekommenderar.
Nu ska jag och Nisan spana in det senaste avsnittet av den s.k. turktvn (Türkisch für Anfänger). Hueregeil!
//Martina
Gaddad.
Surprise, surprise! Jag blev inte avskräckt. Tvärtom. Nog för att det brummande ljudet av tatueringsmaskinen är lite skrämmande och det var med skräckblandad förtjusning jag såg Marina bli rispad av den där nålen bakom örat så är jag mer sugen än nånsin på en liten tatuering. Bara en liten.
Over n' out!
//Denise
Glad tjej.
Bara en världens tjockaste bok som ska läsas (tänk den längsta Harry Potter-boken), föreläsningar och ännu en övning. Säg hej då till livet! Eller vilket liv förresten? Känns som att jag pluggar, pluggar och pluggar. Jag hinner knappt titta på tv. Det är illa...
Men nu ska jag prokrastinera en stund. Ska vara moraliskt stöd till min kära vän Marina som ska tatuera sig. Vi får se om jag blir avskräckt eller mer sugen.
Over n'out!
//Denise
Ps. På radion spelades denna låt. Det tyckte jag var fint. Och så tänkte jag på en viss person som kan spela den så vackert att man blir alldeles varm inombords.
Bye bye mein lieber Herr!
Vi hann skypa med Malin idag, vilket var helt underbart! För att citera Denise: Malin är min idol.
Nu sitter Denise och pluggar och jag tänkte masa mig in i duschen. Musikhjälpen står på i bakgrunden. P3 är bäst!
Puss och kram!
// Martina
Stockholm i mitt hjärta
// Martina
