Igår hände det grejer här, vill jag lova. Jag satt och glodde på tv i Denises rum och kände att det luktade lite svavel. Underligt, tänkte jag, men jag är van vid att diverse dofter sprider sig från ventilationen så jag tänkte inte så mycket mer på det. Sedan märkte jag att vi inte hade något vatten och att det blinkade i hela lägenheten. Jag gick ut i köket och märkte att räddningstjänsten stod på gatan och att en jättestor grävmaskin var ifärd med att rulla in. Hela gatan var täckt med gegga och vatten och jag, tillsammans med ungefär alla andra grannar, stod och spanade ut genom fönstret för att förstå vad som hade hänt. Jag ville berätta allt konstigt för någon men Denise svarade inte och hos Elena tutade det upptaget.

Till slut fick jag tag på Elena, som inte heller hade vatten, och vi gick tillsammans ut och tittade på eländet. Två andra upplyste oss om att ett rör hade sprungit läck och att källaren på huset mittemot var översvämmad. Jag och Elena gick hem till mig och hängde ut genom fönstret för att titta på när de jobbade. Det var väldigt fascinerande att se hur grävmaskinen skar genom asfalten som om det vore smör och hur mycket vatten som fanns under marken.

Självklart var det vid det här laget som jag kom på att Denises blommor behöver vatten (oops!) och att jag ville diska. Som tur var hade jag hunnit borsta tänderna innan vattnet försvann.

Nu är vattnet tillbaka och räddningstjänstern håller på att plocka ihop alla grejer. Duktigt av dem att jobba så snabbt.

Nej, om man skulle ta tag i sitt liv.

//Martina

Jag (om mina nya skor): Och de är ganska sköna också.
Han: Ja, det är ju det viktigaste.
Jag: Nej.
Han: Jo!
Jag: Nej, då är du felunderrättad.

Rätt svar är såklart att det viktigaste är att de är fina men det vet ju alla.

Hoi lüüt!

Undertecknad är nyss hemkommen från Halmstad och allmänt tillfreds med livet. Där hälsade jag nämligen på lilla Frida och vi hade det så trevligt så. Jag fick träffa flera av hennes snälla vänner, gå på bio och se Baksmällan del II (rolig men inte lika bra som ettan, vilket de flesta säkert redan hade räknat ut), fika magen full med onyttiga saker och inhandla sådana sommarskor som jag ville ha. Himmel, vilka bra dagar. Dessutom hade vi vår sista föreläsning innan sommaren igår och nu är det upp till mig allenast när jag får sommarlov. Tanken var väl egentligen att jag skulle göra klart mina examinationsuppgifter i morgon men jag inväntar fröken Elena och mördar skiten på söndag i stället. Jag bestämmer att jag får ledigt till dess. Inte för att jag förtjänar det egentligen. Jag gör det för att jag kan.

Nu blir det lite mer angry birds, som jag var ungefär den sista människan i hela världen att bli beroende av.

Kramkram!

//Martina

Undrar hur det känns att vara domedagsmannen idag. Jorden gick ju inte under så han hade räknat fel igen. I och för sig har jag inte tittat ut än så allt kanske ödeslades medan jag sov. I så fall är jag kanske den enda överlevande. Då skulle jag åtminstone slippa skriva mina examinationsuppgifter idag. Där hörde jag att Denise kom ut ur sitt rum så det kanske bara är vi två kvar. Eller så gick inte jorden under. Eller så är hon en zombie. Spännande det här.

Nej, nu ska jag ta mig i kragen. Det är mycket som ska göras idag.

//Martina

En gammal klasskompis hade detta som status på ansiktsboken:

Gods not a girl
How do you know?
Gods a boysname

När jag var liten var jag övertygad om motsatsen av precis samma anledning fast omvänt. Det kunde väl vem som helst höra att Gud var en flicknamn. Dessutom såg nog denna Gud ut som mormor. Det kändes logiskt.

//Martina

Eftersom min förra dikt verkade vara uppskattad försökte jag mig på en limerick.

Och i övrigt är detta typ världens bästa låt.

 

//Martina

Käre Gud!

Jag tycker inte riktigt att det är okej att först ge oss stackars svenskar hopp om att den efterlängtade sommaren äntligen ska komma och sedan rycka undan mattan under fötterna på oss genom att låta stora snöflingor falla ned från himlen och förpesta vad som hade kunnat bli en trevlig tisdagmorgon. Är det inte straff nog att min rumskamrat lider av Bieber fever (det slår mig nu att det blir ännu bättre på tyska: Bieber Fieber)? Kan nästa snöfall få vänta till november? Bra, då bestämmer vi det. Nu skiner ju solen dessutom. 

Tack på förhand!
//Martina

Hej vänner!

Det händer mycket spännande i vår lägenhet i dessa tider. Två utrikiska människor har förärat oss med sin närvaro och den ena av dem (den amerikanska) är faktiskt, i skrivande stund, i köket och lagar frukost åt oss. Hur trevligt låter inte det? Den andre åkte hem i torsdags efter ungefär världens bästa vecka. Vädret var så fantastiskt att jag brände mig, vilket säger allt. Vi var på Liseberg och vågade åka Atmosfear som ledde till konstaterandet att skillnaden mellan 60 och 146 meter inte känns så väldigt mycket. Det är ganska svinigt högt i båda fallen. Jag kickade hans ass i minigolf (till min stora glädje och hans stora förtret) och vi åt en så otroligt god middag uppe i Gothia towers med hans svenska kompis. Fem av fem getingar på det! På torsdag kommer dessutom min lillebror hit så då blir det ännu en sväng till Liseberg.

I övrigt kämpar jag vidare med diverse skola, jobb och träning. Jag släpade runt mig själv på en löprunda i arla morgonstund och tyckte bara att det var hemskt ca 70% av tiden. Framsteg! Resterande del hade jag nämligen en förstklassigt utsikt över ett soligt Göteborg och då kan man ju inte riktigt klaga.