Ville inte va den som blev kvar.

Jag har landat hos mami och papi denna helg. Det känns väldigt bra att bli lite bortskämd. För tillfället har ett gäng pojkar i övre tonåren invaderat rummet bredvid och trots att de pratar lågmält har de ju röster som skulle kunna tränga igenom betong. Lycka till att sova då... Jag fick en present av lillebror med ett kort till. På framsidan stod det "Till min syster" och på baksidan var det tryckt "delad glädje är dubbel glädje... vi hade så roligt när vi" och så hade han skrivit: VAR PÅ LISEBERG! och ritat en stor smiley. Vi var alla rörande överens om att det lika gärna hade kunnat vara gjort av en sexåring. Världens finaste kort!

Idag hoppade jag på min nya begangade cykel, som i sinom tid ska fraktas till Göteborg, och svischade bort till Jakan för att uträtta diverse ärenden. Det kändes uppfriskade med den kyliga luften och alla vackra färger. Ibland tycker jag att hösten är den bästa årstiden. Eller "ibland" egentligen. När jag var liten tjafsade jag ofta med sommar- och vinterbarn om vilken som var den bästa årstiden. Man var ju tvungen att vara lojal med "sin" årstid.

Viksjö är, för övrigt, sig likt. Fjortisarna hittar man i centrum eller på bussen med stora jackor och frisyrer som ska signalera att de inte bryr sig trots att de har tillbringat alldeles för mycket tid framför spegeln, barnfamiljerna är i de otaliga radhusen som alla ser likadana ut och a-lagarna sitter på bänkarna och skrämmer små barn trots att de inte skulle göra en fluga förnär. Allt är ganska tråkigt men välbekant och tryggt. Skönt att kunna återvända till men också skönt att kunna lämna.

//Martina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0