When we were young.

Fick för en liten stund sedan ett roligt sms från min andra hjärnhalva och bff. Hon har författat ett litet brev till vår svensklärare som vi hade under gymnasietiden.  

Såhär löd det:"Käre (vi kan kalla honom Herbert för att inte röja hans identitet), tack för all grammatik som du lärde oss. Den har hjälpt mig i mina högskolestudier. En sak som jag alltid undrade men inte vågade fråga är: var har du köpt din vackra, orangefärgade skjorta? Hälsa mor din! Puss och kram"

Som vi alla vet är lärare något av ett släkte för sig själva. Och denna lärare var definitivt inget undantag! Han bjöd på många skratt. Mer skratt åt än med om ni förstår vad jag menar. Han väckte också många frågor. Framförallt upphörde hans garderob aldrig att förvåna. Vi brukade skoja om att han BLINDA mor (som vi bestämt att han bodde hemma hos) valde kläder på måfå. Och att allt han ägde var gamla skjortor från 80-talet. Så illa var det faktiskt. Han var underbar!

        
         Säg inget! Men det var vi som "vandaliserade" bildsalen.

Lite extra info är att medan jag skrev detta inlägg lyssnade jag på Simple Plan. Nostalgi!  Dock mer högstadiet än gymnasiet men det funkar också. Ps. Jag kan fortfarande nästan texterna till alla deras låtar på det två första skivorna. Det är nästan läskigt.

//Denise


Kommentarer
Postat av: Martina

Lars, OJ, jag menar "HERBERT" kommer alltid att vara min profet.

2011-03-16 @ 23:11:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0