Igår anlände jag till världens bästa huvudstad fem minuter före utsatt tid (SJ har faktiskt nästan aldrig krånglat för mig, konstigt nog *peppar, peppar*). Efter en snabb vända hem kom min morbror och hämtade upp mig för vi skulle gå på min lillebrors musikalpremiär i min gamla högstadieskola. Vi mötte upp min farfar, som upplyste oss om att Sara Varga var bäst i melodifestivalen och att han brukade titta på henne på Youtube (han passade även på att tipsa om Rysslands nationalsång med svensk text), och anslöt vi oss till den växande skaran av familj och vänner till skådespelarna. Där blev vi bjudna på popcorn, kakor och läsk. Supertrevligt. När klockan började närma sig sju slog vi oss ned i aulan och imponerades av hur fint de hade gjort det på scenen. Så fort vi hade hälsats välkomna och pjäsen skulle börja ställde sig min farfar upp för att ta av sig sin rock men i stället sa han högt och ljudligt: "Jaha, då går jag!" och min morbror sa: "Ja, det är ju inte lätt med blåsan när man är gammal". De bakom var måttligt roade över det och att han inte direkt var stålmannen när han i sakta mak vek ihop sin rock men jag skrattade så att jag fick ont i magen.