Man blir ju ganska trött på sig själv när man vänder upp och ned på halva lägenheten för att man måste hitta ett viktigt papper. Man letar överallt. I pappersinsamlingen, i soptunnan (blä!), under sängen... Och sedan, när man sliter sitt hår, vill skrika, är på vippen att erkänna sig besegrad av hur jävligt allting är och funderar på hur problemet "viktigt papper är borta" ska förklaras för arbetsgivaren som ville ha pappret snarast möjligt så bestämmer man sig för att leta igenom pappershögen, där man först trodde att det låg, en sista gång så märker man att... där är det ju... Då man kan känna det som att man gjorde en "mamma" fast med sig själv i båda rollerna. Min mamma lyckades nämligen hitta precis allt, som jag hade ägnat timmar åt att leta efter, på två röda. Dagens I-landsproblem men sjukt irriterande!

//Martina