Hejsan svejsan!
En liten uppdatering från den lite finare sidan av Göteborg: Denise har väldigt, väldigt ont i sin fot så det är synd om henne. Det hindrade henne dock inte från att jobba eller laga middag. Jag själv har väldigt, väldigt mycket träningsvärk men det är inte synd om mig och även jag har jobbat idag.

Ett stort smolk i bägaren att dock Denise har bestämt sig för att tortera min hjärna. Intet nytt där, tänker ni, men nu har hon tagit det till nya nivåer. Hon har nämligen alltid varit lite så att om jag funderar över någonting, som egentligen är oviktigt att veta (t.ex. vad den där C-kändisen egentligen hette), och hon sitter på svaret så förblir hon tyst och roas över mina försök att komma fram till det. På senare tid har jag dock börjat bli duktig på att se om hon vet eller inte och då skulle man ju kunna tro att hon delade med sig av sitt kunnande vid uppmaning. Mina vänner, om man trodde det så högg man sannerligen i sten! Likt en förälder till ett barn i skolåldern vill hon att jag ska använda mina egna hjärnceller och ger inte ens en liten krökning av mungipan som ledtråd. De flesta gångerna kommer jag faktiskt fram till svaret på egen hand men sedan i torsdags ligger någonting och gnager i mig. Jag kan inte för mitt liv minnas det jag ville veta och den enda som någonsin kan hjälpa mig är hon (till och med google faller platt). Jag har försökt allt: att be snällt, försöka byta information, tjata, hota. Ingenting hjälper eftersom det för henne är helt egalt om jag någonsin får reda på det som jag vill veta. Hon tycker ju till och med att det är roligt när jag lider. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: När man har sådana här vänner behöver man inga fiender!

//Martina