Igår var jag på Gretas och kollade på melodifestivalen med Eleonor. Det var väldigt skoj. Kalla mig fånig men den låt som verkligen fastnade i mitt huvud var den som kom sist. Jag vet att texten är halvdan, att sången bitvis är sur, att hela hon känns som en dålig kopia av Veronica Maggio och att det antagligen bara är jag och ett tusental 6-åriga flickor som gillade det men bryr mig inte. Jag tycker framförallt att titeln är genialisk och som gjord för att skriksjungas på småtimmarna med dimmig blick. 

 

Den här kvällen hängde jag med Therese och därför borde ni vara avundsjuka på mig.

//Martina