Let the rain fall down, let it fall to the ground.

Hej vänner!

Denna dag var en alldeles särdeles bra dag trots regn och fyra timmars seeeeeg föreläsning från klockan 08.15. Jag fikade nämligen med Therese och sedan kom Denise hem från utlandet. Det var ett kärt återseende vill jag lova. Vi hade massor av spännande att berätta för varandra (exempelvis vad som kan hända när man lyssnar alldeles för mycket på Motherlover med The lonely island).

På kvällen släpade jag mig ut i ruskvädret för att göra ännu ett försök att dra igång med träningen. Skivstångspass var bokat med en vikarie. Denna människa visade sig vara en kvinna runt 60 år som ramlade in med orden: "De lyckades inte hitta någon annan vikarie så jag kommer precis från ett annat pass. Det betyder att jag kanske fuskar lite men det får inte ni göra". Sedan spände hon ögonen i oss fast på ett ganska snällt sätt. Sedan följde ett nästintill bisarrt jobbigt pass. Om det berodde på att min kropp är inställd på äta-choklad-ligga-i-sängen eller på henne låter jag vara osagt. Dock tog denna gladiatorkvinna ungefär dubbla vikten som jag tog vid varje moment och det var alltså inte jag som tränade för andra gången den dagen. Låt oss säga att jag kände mig väldigt... svag. Fast jag brydde mig inte så mycket om det för det var inte bara jag som hade svårt att hänga med. Jag såg allt att de uppumpade männen i hörnet hade problem att hålla jämna steg med henne samtidigt som de hade den vikt på stången som de normalt sett tar på passet.

I morgon blir det till att plugga Kognitions- och kommunikationspsykologi. Himla intressant kurs faktiskt.

God natt!
//Martina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0