En så himla bra dag! Eftersom Linda snart fyller år var vi bjudna hem till henne för att äta lunch och lära oss att dansa bugg(!). Födelsedagsbarnet är nämligen en fena på detta så efter att ha intagit en synnerligen god måltid svängde vi runt på hennes vardagsrumsgolv till dansbandsmusik. Hela min uppfattning om bugg kastades omkull då de stela "ute-på-marsch"-buggsteg som vår gamla idrottslärare Gerd lärde oss inte alls dög till ordentligt buggande. Till en början var det lite knepigt men snart började det kännas som att man hade kläm på grunderna.

Med lite hemgjord pizza i magen drog vi in till Liseberg där Scotts skulle spela. Vi stod först och förundrades över hur duktiga de flesta var och hur graciöst de förde sig över golvet. Jag bjöd upp Elena och vi turades om att vara män och snurra runt varandra och in i andra, vilka gav oss mördande blickar för att vi var så klumpiga. Kul var det. Det blev även lite dans med duktiga män som slängde runt oss som vantar innan vi drog oss bort mot stora scenen för att se Johnossi. En riktigt bra konsert. Jag önskar bara att jag hade lyssnat in mig mer på deras låtar innan men de är ju så fruktansvärt duktiga båda två så det var en fröjd för både ögon och öron ändå. Extranumrena bestod bl.a. av What's the point och 18 karat gold och då hade taket lyfts om det hade funnits något.

Kvällen avslutades med glass. Nu ömmar fötterna ganska härligt och livet känns fint.

//Martina