Public service is the shit.
Jag tog en paus. Valsystem i all ära. Men det finns roligare saker att göra än att läsa om single transferable vote, D'Hondts metod och om hur oproportionellt det brittiska majoritära valsystemet är. Så, vad gjorde jag då istället för att förkovra mig med vår spännande kurslitteratur?
Jag tittade på tv såklart. SVT Play kom till min räddning och skänkte mig ett nytt avsnitt av Dom kallar oss artister. Ett högklassigt tv-program som ni bara måste se. Do it, do it! Det här är verkligen ett program som får mig att känna att jag får valuta för mina slantar som finansierar kalaset.
I måndags visades första avsnittet. (Klicka här. Jag vet att ni vill se!) Första artist ut var Salem Al Fakir. Han gjorde mig inte besviken. Som vanligt verkade han vara världens gulligaste och sötaste människa. Man smälter!
Nästa avsnitt får absolut inte missas. Då är det ju dags för Oskar Linnros. Lycka!
Här får ni ett roligt litet smakprov:
//Denise
Ofta ni läser om valsystem EN GÅNG TILL? :P
Ler för övrigt lite sorgset när jag ser på fb att ni har föreläsningar med Sören, hade gärna varit med.. :)
Oh yes we do! Kan ju inte bli för mycket valsystem. Vi ska till och med göra en valananlys framöver. Nu känner du väl såååå att du saknar Göteborg? :P
Fördelen är att vi får ha Sören. Det är AVESOME!
Jag skulle vilja ha er och kanske sören+rothstein+falkemark fast här i Uppsala! :P Jag gillar Göteborg, men Uppsala är ett mycket roligare ställe att just plugga på. 30 000 studenter bor och vistas på en yta av några få kvadratkilometer i en viss del av staden, kan det bli annat än skön stämning och mycket action? Saker som ligger långt bort tar typ 20 minuter att gå till. Folk sitter ofta på bibliotek eller nationer och pluggar, så det blir naturliga mötesplatser. Man träffar folk utan att behöva "göra upp nåt". Har man föreläsning eller seminarium före lunch drar man i princip alltid ihop ett gäng och käkar lunch på någon nation efteråt. Så det är inte staden Göteborg jag saknar, det är människorna :)
