I do, I do, I do!

För er som har missat det var jag på bröllop i helgen. Min syssling Frida fick sin engelsman James för andra gången eftersom de var tvungna att gifta sig i all hast innan en utlandflytt. Den gången hindrades dessutom alla svenska gäster (däribland brudens föräldrar) från att komma av det dumma askmolnet. Därför var det jättefint att de kunde ha det bröllop de egentligen ville ha nu och att ingen hade fått problem på ditresan.

Det var så fantastiskt vackert att jag fällde några tårar flera gånger under dagen. Speciellt fint var det när Helena Salo sjöng den smålökiga låten Av längtan till dig i kyrkan. Intet öga var torrt.

Efter kyrkan förflyttade vi oss till Stora hotellet där middagen skulle hållas. Först blev det lite mingel med champagne och sedan var det dags att sätta sig till bords.

På varje plats låg dessutom ett häfte som det stod The wedding party på. Förtjusningen var stor när vi märkte att det fanns en liten beskrivning av precis varenda person som var på festen. Vi fick reda på att det var Frida som hade knåpat ihop det och vi tyckte alla att det var helt fantastiskt av henne att ha skrivit så pass passande beskrivningar av över 100 gäster mitt i allt annat planerande. Det här stod om mig:
Martina - Gorgeous young lady who just returned to Sweden after a year abroad in Switzerland. Looks after her younger brother and attends University in Gothenburg. Has such thick hair, it would be enough for three people!

Under middagen hölls sedvanliga tal men det fanns även plats för lite bus. När Frida gick på toaletten ställde sig toastmastern upp och skrek (på engelska): Det här är en svensk tradition: Bruden har lämnat rummet. Alla tjejer måste nu springa fram och pussa brudgummen! Alla svenska kvinnor vid mitt bord tittade förvirrat på varandra. Var det en tradition som vi inte kände till? Vi skrattade och anslöt oss till den växande klunga av kvinnor som köade för att pussa James på kinden. Sedan gjorde toastmastern samma sak när brudgummen lämnade rummet. Det var väldigt skojigt.

Bröllopstårtan var enorm i fem våningar och efter att alla hade fått sig en rejäl bit var det dags för bröllopsvalsen. Efter den ställde sig ett liveband på scenen och sångaren förklarade att deras första låt var önskad av brudens mor. Det var en stor, men rolig, kontrast mot valslåten när bandet stämde upp i You give love a bad name. Om någon hade trott att engelska tanter var stela fick de genast tänka om. Jag har aldrig sett maken till härligare damer. Skorna slängdes av och det dansades entusiastiskt hela natten.

Kort sagt var det en jätterolig dag.

//Martina

Kommentarer
Postat av: Carro

Fan va mysigt det lät! :D Och jag måste tillägga att jag faktiskt har hört talas om den knasiga traditionen att man ska kyssa brudgummen/gumman (haha) när den andra lämnar rummet... KNAS! Var du skitsnygg?

2011-02-08 @ 03:23:25
Postat av: Martina

Haha, vad roligt :). Hahahahaha brudgumman xD. Jodå, jag var snygg :).

2011-02-08 @ 20:23:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0