Efter jobbet idag slängde jag in mig själv i duschen, kastade mig lika snabbt ur, tog på mig ansiktet och fönade ungefär halva håret för att sedan springa iväg till bussen och få vänta på den i 8 minuter. Lite väl tidspessimistiskt där. Jag skulle nämligen hem till Linda och mysa lite med henne och Hanna. Vi åt god mat, drack lite vin och spelade spel. Bland dessa fanns Backgammon: mitt gamla favoritspel. Som jag spelade det med min lilla bästa killkompis förr om åren. Jag och Linda drabbade först samman i en glödande duell och man märkte att båda verkligen ville vinna. Det finns nämligen inget spel där förlusten smakar lika surt som backgammon. Linda sa att man blir ödmjuk av att förlora. Jag kände att den där jävla ödkjukheten kunde jag vara utan. Vi lyckades i alla fall vinna varsin gång alla tre och det var nog bäst så för den allmäna fridens skull.