Jag måste dela min visa väninnas förvirring inför "Home is where the heart is". För vad gör man när man har en liten del av sitt hjärta på flera ställen? Och hur gör man när de ställena ligger långt ifrån varandra? Jag själv skulle säga att mitt hjärta för tillfället är uppdelat i tre bitar och ligger i Stockholm, Göteborg och Zürich. Alla lika älskade på sitt eget sätt.

För att börja med Stockholm:
Det är något speciellt med att komma hem till Stockholm. Det ligger någonting i luften som får mig att må bra. Husen, människorna, det är så välbekant och hemtamt. Alla minnen som väcks till liv när man går på gator som man gått på tusentals gånger väcker känslan av att höra hemma där. Stockholm i mitt hjärta.

Min nya hemstad Göteborg:
Göteborg i sig har jag ännu inte så starka känslor till. Kanske får jag det en dag men nu är det de fina människor som bor där som binder mig till staden. Utan värmen från dem hade Göteborg känts kallt, blåsigt och eländigt men så är inte fallet tack vare dem.

Min kärlek Zürich:
Att gå på gatorna i Zürich igen väckte starka känslor. Trots grå högdimma och söndagsstängt älskar jag den staden otroligt mycket. Det finns inget vackrare än att, en klar dag, sitta vid Zürichsee och se alperna, de gamla byggnaderna och båtarna. Sedan blir ju kärleken till staden ännu starkare av de som bor där också och alla galna minnen därifrån.

Så vad ska vi göra med vår kärlek som blöder? Är vi extra lyckligt lottade, vi som har så mycket hjärta överallt, eller är vi förbannade till ständig saknad? Jag vet inte. Jag hoppas att allt kommer bli bra till sist och försöker att se det positivt. Det är ju väldigt fint att ändå ha personer och städer att sakna. Det betyder ju att man har haft det bra.

Just nu läser jag en julklappsbok. Den är ofantligt fin av Mark Levengood och heter Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig. Den innehåller massor av småberättelser som gör en helt varm i själen och passar bra när man saknar.

//Martina