Idag vaknade jag till P3 nyheter som rapporterade om att studenters pengar inte räcker till. Klicka här för en sammafattning av inslaget. Både Denise och jag blev riktigt sura över det som sägs. Enligt Sveriges förenade stundentkårer går en genomsnittlig student back med 776 kr, varje månad. En tillfrågad i inslaget berättar: "Jag får inte handla lika mycket kläder och typ... godis och sånt där och äta på Max och alkohol och sådana där saker. Och resa kan jag ju inte... heller göra. Det går ju som absolut inte." Både Denise och jag satt med hakan nere vid knävecken efter att ha hört om hennes problem. Nej, som student har man det inte särskilt fett men är ens största problem att man inte kan äta på Max och köpa lika mycket kläder som tidigare (än vad? När hon bodde hemma hos mor och far?) tycker jag att man får se över sin världsbild lite.

Vi har det ju trots allt otroligt bra om man jämför med andra länder. Vi har den stora förmånen att få läsa vid universitet och högskola kostnadsfritt och dessutom får vi pengar av staten. Att leva på bidraget är självklart svårt och det är ju jobbigt att skuldsätta sig men världen fungerar inte riktigt så att man bara kan få pengar. Här i Sverige kan de flesta som vill läsa vidare, något som absolut inte är fallet i många andra länder.

Jag tänker också på de många ensamstående föräldrar som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Jag känner mycket mer med dem som knappt kan köpa kläder till sina barn än en annan student som uppenbarligen har råd med ganska mycket saker ändå.

Nej, det är inte synd om oss för att vi inte köpa alla kläder vi vill, gå ut och äta på restaurant eller supa oss fulla på Park Lane varje helg. Det finns de som har större problem än så.

//Martina (& Denise).