Idag är jag otroligt upprymd. Inte nog med att den helvetiska hemtentan är inlämnad och jag kan lägga den i en mörk skrubb av förnekelse i min hjärna; jag ska även snart packa min väska och hoppa på ett tåg till Örebro. Där ska jag möta upp meine Familie, träffa några släktingar och sedan, i morgon, vankas det bröllop mellan min syssling och hennes ytterst trevliga engelsman. För mig är bröllop lite som en drog. Jag älskar att läsa om, titta på, tänka på och såklart gå på bröllop. Tyvärr händer det ju inte så ofta att man får äran att bli inbjuden men i morgon är det alltså dags. Så nu sitter jag och lyssnar på fantastiska Sonic Syndicate och försöker samla kraft för att försöka ta mig ut till köket och äta lite frukost.